Mat

I Fiskars äter man gott

Oberoende av årstid finns det många goda skäl för gourmeter att söka sig till Fiskars. Än i dag lever brukets stolta mattraditioner vidare, som i dagens läge bara antagit lite andra former.

Fiskars kan ståta med två högklassiga restauranger som har öppet året runt. Fiskars Wärdshus har erbjudit resande mat och logi ända sedan år 1836. Wärdshusets lokalt präglade meny har lovordats liksom också den utsökta vinlistan. Intill forsen på åstranden mittemot har vi ambitiösa restaurang Kopparsmedjan. Också på deras matlista hittar man vanligen fisk, vilt och grönsaker från närområdet.

Våren i Fiskars bjuder generöst på lövträdens skira grönska och vilda örter. Sommarens rika utbud lockar drygt hundratusen besökare till bruket. Man får inte darra på manschetten när en sådan skara ska bänka sig kring de dignande borden.

På hösten när svamptiden just inletts och jaktsäsongen står inför dörren är matutbudet som störst. Jägare från när och fjärran har också hittat Fiskars.

Tiden före jul innebär en andra högsäsong. Då är det många som handlar mat och kopplar av vid de dukade borden.

Det matglada Fiskars fick ett välkommet tillskott när stjärnkocken Markus Aremo år 2011 etablerade sin ”Gastronomiska akademi” i Samlingslokalen. Aremo bedriver bland annat småskalig kursverksamhet.

År 2011 öppnade ekobutiken Brukets potis & lök sina dörrar i den tidigare fogdebostaden vid bruksgatan. Butiken har öppet året om och verksamheten bygger på andelslagstanken.

I Fiskars bruk har man alltid ätit gott

Förr i tiden var bruket en liten värld för sig – ett samhälle som var så gott som självförsörjande. Under sent 1800-tal var hela bruksområdet ännu kringgärdat. Också om bommarna vid porten hållits nedfällda, hade man klarat sig rätt länge på egen hand. För västra Nyland har det haft stor betydelse att man kunnat ta för sig av naturens håvor i en region rik på sjöar, åar, hav och skogsmark. Fortfarande är vattnen rika på fisk och i skogarna finns det gott om bär, svamp och vilt. Åkrarna är bördiga och äldre Fiskarsbor drar sig till minnes att säden från brukets åkrar maldes i en kvarn mitt i byn. Om morgnarna kunde man hämta oseparerad mjölk från ladugården. När besättningen för cirka hundra år sedan var som störst var antalet kor närmare trehundra. Åkrarna behövde ju gödslas. Mjölk transporterades bland annat till ett barnsjukhus i Helsingfors.

Ännu för ett halvsekel sedan var all tillgänglig mark odlad. Invånarna var dubbelt fler än dagens cirka 600 personer. Arbetarna bodde i röda stugor och hyreskaserner. Tjänstemännens hus var gula. Alla höll sig med en egen välskött jordlott. Hönsen sprätte och svinen bökade på bakgårdarna. Sluttningarna pryddes av herrskapets äppelodlingar och här förekom också växthus. Som sed var i västra Finland gräddade man också i Fiskars sitt bröd i bagarstugor. I byn fanns flera bagarstugor och en deggryta kunde rymma en deg på 100 liter. På det lokala torget såldes kött och fisk, mestadels strömming. Byn kunde också stoltsera med en egen pepparkaksbagare. I de röda stugorna lades mycken möda ner på maten, på att bland annat lägga in och konservera. Eftersom man före 1917 kunde ha fjorton timmars arbetsdagar var matförsörjningen krävande. I de gula tjänstemannavillorna hade frun i huset ett hembiträde som hjälpreda. Här satsade man också i vardagslag på vacker dukning. 

Också i det ståtliga Stenhuset där brukspatronerna bodde levde man, som seden inom adeln bjöd, rätt anspråkslöst i vardagslag. Men när man bjöd till fest snålade man inte. Då utökades tjänstefolket med kalaskockar från Societetshuset i Helsingfors.

På många håll i Finland avskaffades lön i natura under tidigt 1900-tal, men i Fiskars fick anställda ännu på 1950-talet sin lön delvis i form av mjöl och ved.