Historia och omgivning > Natur > Fåglar

Fåglar i Fiskars

När man rör sig i Fiskars kan man inte undgå att lägga märke till den rika fågelfaunan i vår Bruksmiljön. Till Fiskars landskap hör oskiljaktligt ån med sina änder, klocktornet och brukets huvudbygata med sina kajor, lundarna med sina bevingade mästersångare samt de omgivande kullarna med sina skogsfåglar.

Hackspettarna

När jag rört mig i Hasselbacken har jag märkt att det alltid från något håll hörs ljudet av en hackspetts hackande, både sommar och vinter. Hackspettarna är ju som bekant stannfåglar, de klarar sig bra med den föda de hittar i Finland och behöver inte slösa tid och energi på "solresor". Den här näringsdetaljen är en lämplig inledning för min presentation av de olika hackspettsarterna. Större hackspetten är den vanligaste av hackspettarna både här och i hela Finland. Vintertid består dess föda enbart (med undantag för tillfälliga smakbitar av ister på fågelbräden) av barrträdsfrön som fågeln som namnet antyder hackar fram ur kottarna med sin kraftiga näbb. Näbben används också för att gröpa ur boet. Hackspettarna gör varje år ett nytt bo och fyller därvid även bostadsbehovet för många mesar och andra fåglar som tycker om att bygga bo i håligheter i träd. På sommaren får större hackspetten omväxling i sin kost genom att äta insekter och fågelungar. Mången som hänger upp fågelholkar märker då och då att holken haft påhälsning av större hackspetten som lagt beslag på äggen eller ungarna. Under häckningstiden på vårvintern och våren markerar hackspettshannen hörbart sitt revir genom att trumma på trädskelett på en plats som ger gott eko, på en elstolpe eller varför inte på plåtbiten som skyddar stolpens ända. Förutom ljudet av hackande har större hackspetten även andra ganska lätt identifierbara läten för sig, vilka jag emellertid inte här försöker återge i stil med "kjäh kjäh; khrähk, khrähk". Jag har nämligen alltid tyckt att fåglarnas ljud ser ganska tokiga ut i tryckt text.

Den största och starkaste av våra hackspettar är den hotfullt svarta och högljudda spillkråkan. När en spillkråka skriker eller hackar hörs ljudet långa vägar. De senaste åren har spillkråkan enligt min uppfattning blivit mycket vanligare, eller så har den tröttnat på tystnaden i de obedodda ödemarksskogarna och flyttat närmare människan. Jag vet inte vilken den verkliga orsaken är och tänker inte heller grunna på det här. Men säkert är att spillkråkan med sin röda huvudbonad är en ståtlig uppenbarelse. Den tredje, något mindre vanliga och något hemlighetsfulla, rentav "smygande", om man nu kan använda ett sådant uttryck om fåglar, hackspettsarten som man i ruvningstider kan påträffa i Fiskars, är gråspetten. I fråga om storleken placerar sig denna trots sitt namn grönskiftande (huvudet är för all del grått) hackspettsart mellan större hackspetten och spillkråkan, varvid vi utgår från att större hackspetten är ungefär lika stor som staren, strömstaren eller trasten och spillkråkan av ungefär samma storlek som kajan, nötkråkan, nötskrikan eller duvan. Gråspetten tycker, förmodligen av kamoufleringsskäl, särskilt mycket om att sitta på elstolpar och trädstammar.

Om jag dessutom berättar att mindre hackspetten torde häcka här i Fiskars (själv har jag i dessa trakter med säkerhet iakttagit den bara i parken vid Pojo kyrkogård) och att tretåiga hackspetten på sina vårliga och höstliga "vandringar" gärna tycks skala bark av rottorra granar i våra hemknutar så har jag visst presenterat ortens hackspettar. Det kan förstås hända att ornitologerna hänger mig för att jag glömt att nämna göktitan, men enligt min åsikt betyder ordet hackspett inte nödvändigtvis detsamma som ordet hackspettsfåglar så jag slutar här.

P.S. Utom att jag måste återkomma till mitt påstående om den allmänna förekomsten av hackspettarnas hackningsljud. Trädbeståndet på kullarna i Fiskars by har bevarats. Beståndet är synnerligen gammalt och det är ju just i gamla träd som insekter och larver så gärna hugger sina tänder, för att inte tala om hackspettarna som i jakten på föda producerar det ena hålet efter det andra. I de kraftiga stammarna är det dessutom lätt för hackspetten att gömma sitt bo, så summa summarum tycks Fiskars vara ett riktigt paradis för hackspettarna!

Text: Markku Hyppönen