Fiskars Bruks Historia

Merparten av stångjärnet fraktades som sådant från Fiskars tillbaka till huvudstaden Stockholm och såldes på Järntorget i Gamla stan, men av stångjärnet tillverkade man också spik, tråd, knivar, hackor och järnbeslagna hjul. Produktionen i Fiskars omfattade också gjutgods som grytor och stekpannor.

Den yrkeskunskap som järnframställningen krävde gick inte att uppbåda lokalt, så Thorwöste beviljades redan på 1640-talet tillstånd att värva specialutbildad arbetskraft både från Sverige och utlandet som exempelvis Tyskland och Nederländerna.

På 1700-talet vållade nödåren och stora ofreden stor skada också i Fiskars. I närbelägna Bollstad fanns ett ryskt civil- och militärförvaltningscentrum och 1713 plundrade och förstörde ryssarna bruken i Fiskars och Antskog. Fiskars bruk fick en ny ägare i och med att John Montgomerie övertog det år 1731. Han värvade ytterligare utländsk arbetskraft och på lönelistorna från den här tiden kan man finna namn som exempelvis Clas Pijra, Michel Gilliam och Jean Dardanell. År 1740 hade Fiskars 115 invånare.
På 1750-talet fick bruket än en gång nya ägare när Robert Finlay och John Jennings förvärvade det. Kort därpå avstod Jennings från sin andel medan Finlay fortsatte och utökade verksamheten med förädling av kopparmalm från Orijärvi i Kisko. Finlays era slutade dock med konkurs år 1771 och bruket övergick i B. M. Björkmans ägo. Hans son flyttade till Fiskars eftersom det i fredstraktaten stipulerades att endast i Finland bosatta utlänningar fick äga jord och industrier i landet under autonomins tid. Den tjugoåriga sonens vidlyftiga livsstil ledde dock till att bruket såldes till Johan (John) Julin (1787-1853, adlad von Julin 1849) år 1822.

Johan von Julins era (1822-1853)
I och med Julins ledarskap inleddes ett viktigt skede i brukets historia. Under hans ledning kom tyngdpunkten i verksamheten att ligga på järnförädling. Julin var en såväl vida berest som framstegsvänlig man och när han köpte Fiskars bruk verkade han som apotekare i Åbo. På hans initiativ grundades bland annat vårt lands första finsmedja i Fiskars år 1832 och den första mekaniska verkstaden år 1837. I maskinverkstadens leveranser ingick bland annat mekaniska konstruktioner för Saima kanalbolag medan gjuteriet stod för en anmärkningsvärd beställning på nittio kolonner i gjutjärn till Finlaysons bomullsfabrik och ett stort vattenhjul till Finlaysons kraftverk i Tammerfors.

John Julin 1787-1853
Förutom intresset för utveckling på industrins område var Julin också en banbrytare inom lantbruk och skogsskötsel. Boskapsskötseln övergavs först år 1970. Ännu vid den tiden fanns det i Fiskars fortfarande 104 kor av den ayrshireras som Julin på sin tid hade importerat. Fiskars plogar utgör en del av det finländska lantbrukets utvecklingshistoria. Utgående från modeller som man importerat från utlandet utvecklade man plogmodeller som var anpassade till den finländska jordmånen. I slutet av 1800-talet bestod sortimentet av drygt fyrtio olika plogar. Totalt tillverkades över en miljon hästdragna plogar i Fiskars.

Bruket i Fiskars var också föregångare beträffande såväl hälsovård som utbildning. Redan 1860 fick bruket en egen företagsläkare och år 1892 invigdes det egna sjukhuset med tio bäddplatser. År 1826 lät Julin uppföra ett skolhus (den äldsta delen av Tornursbyggnaden) och 1833 infördes det progressiva Bell-Lancaster-skolsystemet. På orten verkade flera olika föreningar som erbjöd bruksborna en mångsidig fritidsverksamhet inom bland annat områden som idrott och musik. I Fiskars grundades också en egen frivillig brandkår.

Om välståndet under Julins era vittnar också det ökande antalet invånare: år 1818 var invånarna 196, år 1823 253 och år 1852 var de redan uppe i 661 personer, av vilka 156 var bruksanställda. Om man därtill räknar med samtliga anläggningar och jordområden som ägdes av bruket uppgick antalet anställda till 425 (och det totala antalet invånare till 1384).
Julin adlades år 1849 och fick kalla sig John von Julin. Som sitt valspråk antog han något överraskande det finska "Toimi, Totuus ja Toivo", som till svenska kan översättas med Verksamhet, Sanning och Hopp.
Efter Julins frånfälle år 1853 leddes bruket av en förmyndarstyrelse. Fiskars Aktiebolag grundades år 1883. Genom bolagiseringen blev bruket en del av en större helhet, vilket också påverkade utvecklingen.

1900-talet
Tack vare sina skogar och sitt lantbruk klarade Fiskars recessionen i början av 1900-talet, varefter bolagets ekonomiska utveckling förblev gynnsam ända fram till första världskriget. Efter första världskriget var utsikterna för den tunga stålindustrin i Finland dystra.

I överensstämmelse med den allmänna ekonomiska utvecklingen i vårt land var utvecklingen inom bolaget under perioden mellan de två världskrigen mycket instabil. Tack vare lyckade företagsköp och investeringar var bolagets ekonomi igen i mycket gott skick i slutet av 1930-talet, men då ledde andra världskriget till ett avbrott i den goda utveckling som hade präglat det finländska näringslivet. Under kriget gick produktionsanläggningarna för fullt. Det rådde ingen större brist på beställningar, men däremot på mycket annat, exempelvis råmaterial, bränsle och arbetskraft.
De problem som följde i det andra världskrigets spår, till exempel krigsskadeståndet, nykolonisationen och ransoneringsekonomin, var en utmaning både för företaget och för bruket.
På 1920-60-talen köpte Fiskars upp ett stort antal fabriker och företag inom stålbranschen.
Förändringarna och omorganisationen på 1950-talet innefattade företagsköp som bidrog till att öka intäkterna från skogarna och anläggandet av ett nätverk av skogsvägar, vilket gjorde det möjligt att avverka i överåriga skogar. Detta vägnätverk existerar givetvis fortfarande.
Under det förra årtusendets sista årtionden följde bolagets utveckling de allmänna ekonomiska trenderna; den internationella oljekrisen på 1970-talet ledde till problem för den finländska ekonomin och industrin. Den påföljande snabba ekonomiska tillväxten på 80-talet fick sedan ett abrupt slut i början av 90-talet. I slutet av 1900-talet var Fiskars ett flerbranschföretag, som förutom metallindustriprodukter också tillverkade bland annat lyftkranar, flaggstänger och elektronik. Koncentrationen på konsumentvaror och internationaliseringen förstärktes när man först grundade en saxfabrik i USA år 1977 och därefter dotterbolaget Fiskars Brands Inc. år 1984.
På 1980-talet omorganiserades också själva bruksverksamheten. Bruken har av hävd varit självförsörjande samhällen. Som ett arv från dessa tider hade bruken sina skogs-, el-, byggnads- och andra avdelningar. Den industriella verksamheten krävde mera ändamålsenliga lokaler och produktionen flyttade till nya byggnader i Billnäs. I takt med att produktionen flyttade, flyttade också många invånare från orten och en hel del fastigheter stod tomma. En del verksamheter gallrades ut och moderniserades. Hela tiden var bruket dock viktigt för bolaget; här fanns ju rötterna sedan år 1649. Man gjorde upp olika utvecklingsplaner för bruket. Avsikten var att bevara bruket som en levande bygd genom att värna om traditionerna. Under devisen "Ett levande bruk" inleddes försöket att locka nya invånare och skapa ny verksamhet. Den vackra miljön och naturen utgjorde en enastående omgivning och de gamla byggnaderna innebar möjligheter som var speciellt lockande för hantverkare, formgivare och konstnärer. Redan i början av år 1993 var 20 olika yrkesgrupper representerade bland dem som flyttat till Fiskars och småningom väcktes bland dem tanken på att ordna en gemensam utställning.
Målsättningen var att åstadkomma en högklassig utställning där man sida vid sida fördomsfritt kunde ställa ut konst-, hantverks- och konstindustriprodukter. De främsta urvalskriterierna gällde föremålens höga kvalitet.
Den första utställningen blev en formidabel publik- och kritikersuccé. Den positiva responsen inspirerade arrangörerna att fortsätta och utveckla sin utställningsverksamhet också under de påföljande åren.
I april 1996 grundades Andelslaget för hantverkare, formgivare och konstnärer i Fiskars. Under årens lopp har medlemsantalet stadigt ökat - i detta nu har andelslaget drygt 100 medlemmar som representerar praktiskt taget alla delområden inom hantverk, design och konst. De största enskilda yrkesgrupperna består av snickare, keramiker, industriformgivare och bildkonstnärer.
Fiskars har redan befäst sin ställning som utställningsort för högklassigt finländskt hantverk och konstindustri: utställningarna hör till i de mest prestigefyllda årligen återkommande stora evenemangen i Finland. Varje utställning får stor publicitet och samlar ett stort antal besökare - ett antal som har ökat från år till år och som numera uppgår till cirka 25 000 per år.
Fiskarskoncernen i dag

År 2014 hade det gått 365 år sedan Fiskars grundades. I dag är Fiskarskoncernen ett internationellt bolag som har en konsumentdriven verksamhetsmodell och som bygger sin tillväxt på starka specialvarumärken. Fiskars säljer konsumentprodukter för hem, trädgård och uteliv som är kända för sin funktionalitet och sin toppdesign. Koncernens internationella huvudvarumärken är Fiskars, Iittala och Gerber. 
Mera information om Fiskarskoncernen på sidan www.fiskarsgroup.com.

 


← Tillbaka

Lisää kategoriassa Historia & arkkitehtuuri

Gjuteriet

Det fanns två kupolugnar i gjuteriet som blev färdigt 1836. Gjuteriets produktion gick huvudsakligen till brukets egen tillverkning.

Läs mer

Tornursbyggnaden

Tornursbyggnaden i rödtegel byggdes 1826 och var ursprungligen skola. Byggnaden höjdes på 1830-talet och byggdes ut med en stallflygel.

Läs mer

Skomakarbacken

Ursprungligen bostadshus för arbetare, i dag bor där många hantverkare och konstnärer.

Läs mer

Ladugården

Stenladugården byggdes år 1921 och var hem för cirka 150 kor. I dag inrymmer byggnaden Desicos ljusfabrik och Tahvoset Garden Shop. Arkitekten Lars Sonck har eventuellt ritat...

Läs mer